Jag och SJ

Genom mina år som föreläsare runt om i Sverige så har jag färdats en hel del med SJ. Och visst, om man slog ut det hela så skulle nog säkert de flesta av resorna varit fläckfria och ganska trevliga resor. Men dessa resor glöms lätt bort.
Kvar blir de andra resorna. De som drog ut på tiden. Den där värmen försvann och inte kom tillbaka på 4 timmar, de resorna då vagnstabilisatorn inte fungerade så att man ligger i 45 grader i kurvorna, den gången de inte han få in mera mat i bistron så allt tog slut. För att inte tala om alla dessa förseningar. Dessa lok som helt plötsligt går sönder i mitten av ingenstans, dessa spår som sätter sig när tjälen släpper. Löven som ställer till det varje år, snön som faller och stoppar loken. Tåg som är felvända och måste köra omkring i 30 minuter utanför göteborg så att de hamnar rätt. Stillbild hos tågklareran vilket gör att alla tåg måste stanna precis där dom befinner sig. Loken som bara har halvdragfart, vilket gör resan längre och ryckigare. Växlarna som snöar igen, som fryser, som låser sig, som manuellt måste fixas, som slocknar, som rostar och som inte syns på skärmen. ATC som inte fungerar, tågmöte, försenade godståg som gör att det blir kö utanför Gävle. Avlösningen i katrineholm som inte kommer så vi måste vänta.

Nånstans i all det där befinner jag mig nu. Loket har halv dragkraft, det är spårfel utanför södertälje och snö kaos i skåne.
Jag och SJ har vart ihop i snart 9 år. Vi har setts i stort sett ett par gånger i veckan. De flesta gånger går allt bra. Men som sagt, de gångerna har jag glömt. IDag är vi frustrerade och sura och blir galna på att INternetet dör med jämna och ojämnamellanrum. MEn när jag inledde mitt förhållande med SJ, så fanns det inte Internet ombord. Och jag hade ingen egen dator. Vi har både utvecklats. Men trots detta så är det samma fel på spåren och tågen.
Är inte det märkligt?


14 saker att komma ihåg på flygresan

Det är nåt som händer med män när de ska flyga.
Mycket märkligt, för det verkar vara likadant i hela världen.
Så jag ger er här de 14 gyllene reglerna när ni ska flyga.

1. Du MÅSTE gå först ombord på planet. Oavsett om det är fri placering eller inte.

2. a) Sätt dig alltid längst fram.
    b) Är det fri placering är det viktigt att du är först in på planet, ta rad 3 och ställ dig mitt i gången och ta av dig din rock och placera långsamt handbagaget i hyllan ovanför. Ha ingen brådska. Folk får vänta tills du är klar.

3. Ha ett större handbagage än tillåtet. Det spelar ingen roll var de andra ska få plats med sina väskor. Du är först på plats så du slipper bekymmra dig om det.

4. Ta alltid ytterplasten, på så sätt så måste de som kommer efter dig stoppa upp alla andra och tränga sig förbi dig.

5. Vägra stänga av datorn och/eller mobilen när de säger att man ska det. Vänta tills flygvärdinnan kommer och säger åt dig.

6. Ta av dig skorna så fort det går.

7. OM det serveras mat ska du ta den även om du inte tänker äta upp den.

9. Knäpp upp säkerhetsbältet och ställ dig upp medan planet fortfarande rullar.

10. Träng dig inne i planet. Det är viktigt att komma av först. Och det är bra om du tränger dig någon rad framåt för då blockerar du den raden från att kunna resa sig och ta ut sina väskor.

11. Hjälp aldrig någon annan med väskorna.

12. Ignorera flygvärdinnan som försöker vara trevlig och säga hej då.

13. Om du har bagage att hämta ut vid rullbandet, ställ dig på ett sånt sätt så att du blocker så mycket som möjligt av bandet för de andra.

14. Finns det streck på marken som indikerar vart man ska stå: Ignorera dom.

Om du följer dessa regler så är du en riktigt bra flygresenär.
Denna lista måste vara obligatorium på handels och andra affärsskolor, för många verkar kunna den.
Och följa den slaviskt.


På besök i Örebro.

Att åka tåg är en prövning för en sån som jag. INte själva åkandet, men att behöva stå ut med en hel del idioter i trånga utrymmen är väl inget jag ligger och önskar mig på nätterna.
Idag var det den vanliga skörden av biljettfipplande trögbollar och placeringsfascister.
Vad är en placeringsfascist undrar ni. Jo det ska jag gladeligen tala om för er. Det är en person som MÅSTE sitta på plats 21 om det står det på biljetten även om hela vagnen är tom.

När jag åkte till Örebro imorse så var det jag och 5 till i hela vagnen.
Det fanns kanske 50 platser i den där vagnen. Tror ni att jag fick sitta själv?
Nej just det.
JAG som satt där först var tvungen att flytta mig för att slippa sitta inträngd. Men jag vill inte kasta allt för mycket skit på kvinnan som prompt skulle sitta bredvid mig. Jag kan vara likadan, för det är ju grymt jobbigt att behöva flytta runt.
Nej, jag skulle snarare vilja fråga bokarna på SJ om de gör sådär bara för at tjävlas?
Kan man inte sprida ut folk litegrann?
Ah well.

Priset för dagen går inte som jag trodde först till mannen som I VARJE paus på min föreläsning kom fram och pratade om ingenting. Istället går det till café biträdet som arbetade där jag skulle förröka hinna äta lite innan jag skulle åka hem.
Jag stormar in på cafét, frågar hur lång tid det tar att få en köttfärspaj, han svarar 7(sju) minuter. Jag stirrar lite tomt i luften och försöker beräkna hur mycket tid jag då ska få över till att äta.
När ska du åka, frågar han.
3 minuter över, svarar jag.
Men då hinner du. Säger han.
Okej, man ska ju lita på människorna. JAg beställer den där jävla köttfärspajen.
Tror ni jag fick den efter 7 minuter? det tog närmare 15(FEMTON), då hade jag ju redan velat bort 5 minuter innan jag bestämde mig. Så då hade jag ca 8 minuter på mig att äta.
Visst alla kan ju göra en felbedömning i tid, men grejjen var att han ägnade typ 5 minuter åt att få bort plasten från en gurka som han skar tre sneda skivor och la på tallriken.
När han hade gjort det, då var det som han kom på: Ja just fan, det ska ju vara en paj oxå.
Så då tog han tag i projektet att laga pajen.
Dvs, ta den från frysen och slänga in den i micron.

Men pajen var god. Lite för varm dock. Men god. 
Jag kan klaga på det mesta, men mat. Det gillar jag.

RSS 2.0