folk är idioter

Genom mina år som föreläsare runt om i Sverige så har jag färdats en hel del med SJ. Och visst, om man slog ut det hela så skulle nog säkert de flesta av resorna varit fläckfria och ganska trevliga resor. Men dessa resor glöms lätt bort.
Kvar blir de andra resorna. De som drog ut på tiden. Den där värmen försvann och inte kom tillbaka på 4 timmar, de resorna då vagnstabilisatorn inte fungerade så att man ligger i 45 grader i kurvorna, den gången de inte han få in mera mat i bistron så allt tog slut. För att inte tala om alla dessa förseningar. Dessa lok som helt plötsligt går sönder i mitten av ingenstans, dessa spår som sätter sig när tjälen släpper. Löven som ställer till det varje år, snön som faller och stoppar loken. Tåg som är felvända och måste köra omkring i 30 minuter utanför göteborg så att de hamnar rätt. Stillbild hos tågklareran vilket gör att alla tåg måste stanna precis där dom befinner sig. Loken som bara har halvdragfart, vilket gör resan längre och ryckigare. Växlarna som snöar igen, som fryser, som låser sig, som manuellt måste fixas, som slocknar, som rostar och som inte syns på skärmen. ATC som inte fungerar, tågmöte, försenade godståg som gör att det blir kö utanför Gävle. Avlösningen i katrineholm som inte kommer så vi måste vänta.

Nånstans i all det där befinner jag mig nu. Loket har halv dragkraft, det är spårfel utanför södertälje och snö kaos i skåne.
Jag och SJ har vart ihop i snart 9 år. Vi har setts i stort sett ett par gånger i veckan. De flesta gånger går allt bra. Men som sagt, de gångerna har jag glömt. IDag är vi frustrerade och sura och blir galna på att INternetet dör med jämna och ojämnamellanrum. MEn när jag inledde mitt förhållande med SJ, så fanns det inte Internet ombord. Och jag hade ingen egen dator. Vi har både utvecklats. Men trots detta så är det samma fel på spåren och tågen.
Är inte det märkligt?