Skynda på det naturliga urvalet?
Det känns som det går lite för långsamt. Som att man skulle behöva gå in med en chockbehandling för att snabba på processen.
Jag tänker tex på männiksor som fortfarande inte förstått att det är VÄLDIGT svårt att ringa med mobiltelefonen på ett
X2000 tåg.
Jag kan i och för sig ha förståelse för att man inte till fullo greppat det problemet.
Men vad är det för fel i huvudet på folk som 4-5 gånger efter varandra ringer från tåget, börjar samtalet med: "Jag sitter på tåget, så det är kanske lite dålig täckning."
Sedan klipps samtalet(såklart).
Men inte hindrar det tröghjärnorna från att omedelbart ringa upp samma person, inleda med exakt samma ord, för att såklart bli avbrutna igen.
Jag undrar nu om det behövs något ingrepp i det naturliga urvalet. Ska vi hjälpa naturen på traven?
Kanske genom någonform av elchock som går genom stolen när man har detta beteende?
Eller?
Lobotomi-söndag på McDonalds
Är i farsta centrum och slötittar i affärer. Det kurrar i magen. Jag drar mig mot Mcdonken för en snabb hamburgare. När jag kommer fram till kassan så ryggar jag nästan tillbaka. Det verkar som att det är zombies som tagit över världen!
Men nej, det var det inte. Det var bara tonåringar på sitt första jobb.
Tur, tänker jag och beställer min hamburgare.
Jag får upprepa min beställning 3 gånger på grund av att människan på andra sidan disken är intresserad av andra saker. Hon tittar på sina kollegor, tittar över axeln på mig, skrattar åt ett skämt som någon av hennes debila kollegor drar.
När jag tillslut fått människan att förstå min, inte alltför komplexa beställning, är såklart det jag vill ha inte tillverkat än.
Den kommer snart, försäkrar hon mig.
Längre bak i köket står 2 killar, de stirrar tomt framför sig med halvt öppna munnar. Inget händer.
Tjejen jag beställt av flyter förbi mig ut i lokalen och ställer sig och tomstirrar vid servetterna. Någon längre in i köket nyser ljudligt.
Jag är inte längre sugen på min hamburgare.
En av killarna med öppen mun får en burgare i handen av kollegan i köket. Han håller den ett tag. Pratar lite med sin lika slöe kollega. Håller den lite till.
Min kassatjej står fortfarande och stirrar på ingenting.
Burgare placeras sedan på en bänk. Jag VET att det är min.
Vid servetterna händer fortfarande ingenting, men det är tydligen intressant för hon står kvar och drar lite förstött i sugrören.
Jag kliver fram till kassan
Tilltalar en av de lobotomerade, påpekar att det är min burgare.
De frågar vem jag betsällt den av.
Jag pekar mot servetterna.
De ropar på henne.
Hon tittar slött på dom, sen på mig.
Sen hasar hon sig bakom disken.
Tar burgaren.
Pratar med en kollega.
Hasar sig fram till mig och räcker över den.
Jag har all respekt för att det är sjukt trist att jobba på Donken, med är fortfarande ett serviceyrke. Kan du inte ens vara lite serviceminded på McDonalds, då ska du säga upp dig.
Ta ditt kontoutdrag och stig åt sidan.
En sak som jag blir så trött på det är folk utan bankomathyfs.
Jag ska nu lista de 5 MEST irriterande saker som människor sysslar med när de ska, eller när de har tagit ut pengar.
1. Jag har stått länge i kön, men ändå har jag inte tagit upp mitt kort när jag väl kommer fram.
2. Jag har 3 olika konton som jag alltid måste ta ut ifrån, efter varandra, och titta på alla kontoutdragen. Jag bryr mig inte om att det är lång kö.
3. Jag pratar i mobilen när jag kommer fram till bankomaten. Detta gör att jag inte på ett ordentligt och tidseffektivt sätt kan ta ut pengar. Folk bakom mig i kön får vänta. Det skiter jag i, och pratar vidare.
4. Jag har tagit ut mina pengar, det kommer(som nästan alltid) ett kontoutdrag. Jag stannar länge kvar och blockerar bankomaten för de bakom mig medan jag i rofylld takt läser kontoutdraget.
5. Jag kan inte hantera en bankomat, så jag trycker fel. Får inte ut några pengar och förklarar sedan med hög röst för de bakom i kön att bankomaten är trasig. Helt utan självinsikt.
Bussen är avlång
Kommer jag hinna på bussen?
Kommer de åka utan mig?
Är idag första dagen då busschaförren kommer dra igen dörrarna när halva gänget står kvar utanför?
Man vet inte!
Därför är det bäst att tränga sig så mycket det går.
När man väl haft turen att hinna på bussen som ändå väntar på alla så verkar det som att 70% av sveriges befolkning får en minneslucka och/eller en mental låsning. För man glömmer bort att bussen är avlång. Man tror att den tar slut tre steg in.
Och eftersom man tror att bussen tar slut, så stannar man helt sonika tre steg in i bussen. Så att den stackars busschaffisen VARJE dag får säga:
" Kan ni gå längre bak i bussen så att folk får plats."
Förvåningen målas i folks ansikten. Längre bak?
Det är märkligt att detta händer nästan varje dag.
Folk är idioter.
