folk är idioter

Detta hände mig när jag bodde i den fashionabla förorten Hökarängen.
Där genomlevde jag en metamorfos från slabbig snigel som delade lägenhet med en kompis till stadgad sambo med katt.
Sen raserades allt naturligtvis.

Men en dag så skulle jag ner till järnaffären och köpa ett durkslag. För er som inte läst svenska 2 så är ett durkslag helt enkelt som ett tråg med hål i som man häller av pastavattnet genom.
Jag kliver in i affären, där jobbar en vääääldigt gammal man och hans ganska gamla söner.
Den vääääääldigt gamla mannen liskom vaggar sig fram i gångarna, ibland tror man att han har fallit, ibland tror man att han har dött. Men inget av dom hände när jag var där iaf.

Jag smyger runt i gångarna och försöker på bästa möjlga sätt att undvika både den gamle mannen och hans  ganska gamla söner. JAg orkar helt enkelt inte prata med nån. JAg ska ha ett durkslag. Hur svårt kan det vara liksom.
Men jag hittar inget. Paniken sprider sig i kroppen, ska jag bli tvungen att fråga om hjälp!!!!
När jag står där och försöker bestämma mig om jag ska fråga nån, eller bara gå därifrån så kommer den gamla mannen fram till mig. Jag släppte garden en sekund och VIPS så var han där.
"Letar du efter nåt?" undrar han och lutar sig mot en av hyllorna som knarrar betänkligt.
"Jo, alltså....eh....jag letar efter ett durkslag."
"Jaha du. Men det har vi inte här ute. Jag kan hämta åt dig där bakom." Långsamt börjar han vända sig om och hasa ut mot lagret.

-Fan alltså. tänker jag. Detta kan ju ta hur lång tid sin helst. JAg kollar runt i gången där jag står, och lääääängst där borta vid förnstert så hänger det ett durkslag.....Wohoo. jag börjar gå ditåt, då hör jag hasandet igen. Gubben är tillbaka.

"Hur lång vill du ha?" frågar han.
"Va!" utbrister jag förvånat och vänder mig.

Där står mannen med famnen full av slang.

"va?" säger jag igen.
"Ja. Du ville ju ha duschslang. Hur lång vill du ha?" säger han och tittar uppfodrande på mig.