I tobaksaffären

Jag ska köpa en glass och en dosa snus i tobaksaffären här vod jobbet.
Då jag inte har några kontanter på mig så måste jag använda mitt kort.

Jag stegar in i affären, som i nästan alla mindre butiker i Stockholm så ägs den av en utlandsfödd.
JAg väljer min glass, magnum, tittar på butiksföreståndaren, han ser på mig och ler.
Jag ler tillbaka.
"Tar ni kort?" frågar jag och viftar med handen på nåt obestämt.
"Va?" säger han.
"Jo alltså, tar ni kort. Kan jag betala med kort." fortsätter jag, fortsatt leende och viftande med handen. JAg vet inte varför jag viftar med handen. Men det är väl för att understryka att jag vill, verkligen vill betala med kort.
"Jaja. Självfallet kompis. Du kan betala med kortet här." Säger han och ler ännu mer.

Men så bra, tänker jag. Då kanske jag ska handla en påse godis oxå. Så jag river åt mig en påse gott och blandat. Tar några stadiga kliv fram till disken.
Lägger fram min glass och mitt godis och ber samtidigt om en dosa snus.
Mannen räknar ihop allt och jag ska betala 67 kronor.
Jag tar upp plånboken ur bakfickan, tar fram mitt visa och räcker det mot mannen bakmo disken.

"Nej nej." Säger han. "Jag kan inte."
"Va" stöter jag ur mig. "Du sa ju....att man kunde...." säger jag och pekar med glassen mot mitt kort.
"Jo, men jag kan inte maskinen." Svarar han då och pekar på maskinen.

Folk är idioter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0